Har jag misslyckats?

Jag som ska kunna detta - hur kan det då hända?

Hehe... ironin när jag skriver en sån här rubrik och glömmer att spara texten innan jag postar 🙈 Ska ärligt säga att jag nu funderat både en och två gånger på om det var en mening med det. Om jag berättade för mycket för tidigt... Men - poängen i inlägget var viktig, so here we go!

I mars i år kom DET testet. Det som medförde många olika känslor. Där en av mina tankar var - HUR ska jag kunna förklara det här? Hur ska jag få folk att förstå? Jag som genom åren hjälpt så många att hitta sina okända fäder. Jag som löst svåra fall med incest, 3/4-syskon och rätt släktskap på "fel" gren. Jag som utbildar andra i metoder, verktyg och tänk inom dna-släktforskning. HUR kan jag inte sett detta?

Kommer folk att tro att jag misslyckats nu? Hur ska jag få dem att förstå?

Själv har jag aldrig haft en känsla av misslyckande. För mig är anledningen glasklar och valen aktiva. Frågorna har mest varit retoriska och ur ett pedagogiskt perspektiv. Hur kan jag få fram den här viktiga poängen, utan att folk tror att jag inte haft koll?

Vad hände egentligendär i mars? Jo, jag fick in ett dna-test som avslöjade att biologi och papper inte stämmer överens i mitt eget släktträd. I en förhållandevis nära generation.

Hur kan jag ha missat det tänker du säkert? Jag har ju ändå haft mitt test i 12 år och jobbar med det här? Jag har inte missat det. Jag har i många år i mina utbildningar sagt att jag varken kan bekräfta eller dementera den här grenen. För det har inte funnits några nära dna-tester som hör till den, förrän nu.

Av flera olika anledningar har jag aktivt valt att inte testa andra släktingar än min mamma. Jag, som egentligen helt saknar tålamodsgenen, har väntat. Väntat på att det ska komma in tester som hjälper mig bekräfta mina anor och lösa mina släktgåtor. Det tog 5 år innan första testet kom, som sedan ledde till att jag kunde identifiera föräldrarna till en okänd far. Det tog hela 12 år, till mars i år, innan jag fick svar på att det står fel far i födelseboken för en annan av mina anor.

Juryn är fortfarande ute angående vilken ana som har fel far, det krävs några tester till för att säkerställa i vilken generation felet ligger. Därav min fundering om det fanns en mening i att det förra inlägget försvann. Säger jag för mycket för tidigt?

För mig är inte det här känsligt. Inte för min nya släkting heller, hen har varit helt fantastisk och verkligen velat hjälpa mig lösa denna gåta. Men för de som är ännu närmare släkt med mig kanske det är känsligt. Därför är jag försiktig i vad jag säger offentligt. En dag kanske jag kommer dela hela historien mer i detalj, när jag har alla pusselbitar.

Min poäng med detta inlägg är - innan du har DNA som kan bekräfta dina anor så VET du inte om ditt släktträd stämmer. Och det räcker inte med ETT test. Det behövs tester på varje gren, för varje ana.

För mig har det inte funnits tester som sagt att den här grenen varit rätt. Men det har heller inte funnits tester som sagt att den var fel, förrän nu.

"Hur vet du det?" - är bästa frågan jag vet att ställa när jag diskuterar dna-släktforskares slutsatser. Betoningen kan ligga på endera ord, gärna en gång på vardera ord. Det gäller dock att ställa den med värme och äkta omtanke, för den är rätt provocerande, särskilt om en ställer den flera gånger 🫣

HUR - vilka bevis har du?
VET - vet du eller har du en hypotes?
DU - är det du eller någon annan som dragit slutsatsen?
DET - vad är det du vet, egentligen?

Hur vet du att dina anor stämmer?